Det var den gamle skådespelaren Anders de Wahl som började läsa Nyårsklockan uppe på Skansen år1895.Man ansåg att en högstämd dikt borde passa vid detta tillfälle för att samla människor kring nyår och efterlyste en skådespelare med stark stämma som kunde läsa utomhus,då varken mikrofoner eller högtalarefanns.Uppläsningen blev en succé och snabbt en populär tradition. Upp till 10.000 stockholmare kunde vallfärda till Skansen redan under de första åren i början av 1900-talet.När sedan radion kom år 1928 så kunde nu även resten av landet höra honom. Han fortsatte (med några få nyår som undantag) att läsa dikten utomhus från Skansen fram till nyårsskiftet 1945-46 (även om han de sista åren läste från en radiostudio istället för från Skansen. I ytterligare tio år kunde man sedan höra hans stämma i ett bandat radioinslag på nyårsnatten. Traditionen låg sedan under flera år nere efter Anders de Wahls död (eftersom läsningen var så starkt förknippad med de Wahl och hans röst), för att sedan återupptas i och med tv-mediets ökade popularitet år 1977 med skådespelaren Georg Rydeberg som uppläsare. Rydebergs uppläsning blev mycket uppskattad av tv-tittarna och man fortsatte. Evenemanget direktsänds sedan dess av Sveriges Television.



Recitatörer av "Nyårsklockan" från år 1895 och framåt

  • Anders de Wahl år 1895-1955 (från år 1928 i radio; år 1945-55 på inspelat ljudband i radio)
  • Georg Rydeberg år 1977-82
  • Jarl Kulle år 1983-96
  • Margaretha Krook år 1997-2000
  • Jan Malmsjö år 2001-


Texten

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
Mot rymdens norrskenssky och markens snö;
Det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
I årets första, skälvande minut!
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
Och ring in till sanningen till oss, som famla!

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
Och ring hugsvalelse till sargad barm
Ring hatet ut emellan rik och arm
Och ring försoning in till jordens släkten

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
Och ring den frusna tiden åter varm
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
Men ring till sångarhjärtan skaparglöden

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
Förtalets lömskhet, avundens försåt
Ring in det rätta på triumfens stråt,
Och ring till seger mänsklighetens fanor

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
Det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
Ring in den tusenåra fredens rike!


Till början av sidan
Tillbaka
Hem